PolicyOverflow.com

Så när DN avslöjar att SÄPO-anställda delar löprundor på Strava när de är posterade på hemliga uppdrag med sina skyddsobjekt kommer jag ju osökt att tänka på att EXAKT samma sak hände 2018. Då kunde man också via Strava kartlägga amerikanska militärbaser i Afghanistan på detta sätt. Det som är så sinnessjukt frapperande är att inte ALLA som har något som helst behov av hemlighet bara förbjöd delning av löprundor. Bara förbjud. Jag har inte lusläst den på sistone, men jag tror inte Genevekonventionen gör gällande att det är alla och envars okränkbara rätt att dela sina löprundor med hela jävla världen hela jävla tiden.

Och vidare, när man jobbar på SÄPO - varför har man en smartklocka? Varför har man onödiga appar på en mobil? Hur kan inte en enda tillåtna utrustningen för en SÄPO-agent vara: 1. Härdad mobiltelefon. Nedlåst så endast krypterade samtal och meddelanden tillåts 2. Intern kommunikation 3. Skyddsväst 4. Vapen

Och är man på externt uppdrag så får nödvändiga samtal med hemmet gå via SÄPO. Det kan inte vara så svårt.

Inget mer kan rimligen behövas. På samma tema, undrar om dom rackarna får äga BYD, MG eller några av de andra spionprodukterna.

Synd bara att ingen talat om för SÄPO att bekvämlighet inte är en dimensionerande faktor i säkerhetsarbete.

Det finns ett par ofrånkomliga sanningar i hur man kan bedöma huruvida en människa är dum som ett spån eller ej. En av de grejerna är om man kan språk. Exempelvis sitt modersmål.

I den här artikeln från SvD gör Johan Forrsell försök att upphäva fysiskens (hittills) kända lagar.

Han säger att Expo och Säpo kontaktade honom i princip samtidigt med väldigt kort mellanrum.

Jag är den som är den. Samtidigt betyder något. Det betyder inte att saker sker med väldigt kort mellanrum, det betyder enligt en institution vi har i det här landet följande:

Så. Färdigpratat.

Det som är ännu värre är att hela regeringen inte gjort något annat än att prata om vuxenansvar, föräldraansvar och fan å hans moster. Att inte veta att ungjävlen är nazist är kan egentligen bara betyda en av två saker: Forssell är en dålig förälder som inte har kapacitet att märka att hans barn är nazist eller Forssell är en dålig människa som barnen lär sig nazism från.

Tur för honom att det krävs upprepade brott mot rikets säkerhet (hej Landerholm!) för att tvingas bort.

Inledde veckan med att läsa en galen artikel (i DN) signerad Stockholms Handelskammare om hur bussresandet fallit med 5,6% och hur förödande det är.

“Våra medlemmar vill ha tillbaka sina anställda på kontoret”. Kruxet är ju att de anställda inte vill vara där i samma utsträckning. Jag blir alltid orealistiskt provocerad av resonemang som bygger på att “vi ska tillbaka till det normala” eller “tillbaka till hur det var”. Jag tycker det vore klädsamt av publicisten att påminna om vem som tjänar på just denna tillbakagång. Och just till denna tidpunkt.

Vi kan ju göra oss påminda om att det fanns en tid då ludret kallades konkubin och kokain var medicin. Ska vi gå tillbaka dit? Och i slutet av 1800-talet ville amerikanska patentverket avveckla sig själva “för allt som kan uppfinnas är redan uppfunnet”. Det finns ju även de som vurmar för en återgång till den tid då kvinnor inte fick rösta, när vi bara åt lättfångat småvilt eller när läckra knästrumpor var all the rage (förlåt Oscar).

Det är alltså dumt. Dumt att gå tillbaka. Människan som art har aldrig gått tillbaka. Vi rör oss obönhörligt framåt. Att vi satt och möglade i filtklädda trälhav för några år sen och som en konsekvens av det åt en dålig lunch som vi spillde halva av på skjortan så den åkte in på kem betyder inte att det var det sista steget i evolutionen.

Tänk om pendling till stadskärnor är gammelt. Tänk om centralisering är gammelt. Tänk om det är sårbart att lägga alla ägg i samma korg. Tänk om vi skulle utgå från nu och tänka framåt.

Bara i ett helt vansinnigt tillstånd kunde det hända att vi som land tyckte det var en bra idé att låta tillståndet “kund i en bank” vara likställd med “du är du”. Alltså, att en bank kan avgöra huruvida en person kan identifiera sig för att nyttja sjukvårdstjänster såsom 1177 är så uppåt väggarna tokigt att klockorna stannar.

Jag skriver “vi” för att det är riksdagen som fortsatt tillåter detta tillstånd. Givetvis ska bankerna på sitt osköna kartellvis få ha sitt BankID — men kanske endast för att logga in i banken. OM samma produkt ska användas för att logga in till ALLA MYNDIGHETETSKONTAKTER, barnens skolplattformar och så vidare, så måste ansvaret och befogenheten att avgöra vem som får använda tjänsten flyttas från bankerna och till en statlig myndighet. Kruxet är bara att det samma människor som skulle bemanna den myndigheten som tyckt nuvarande lösning är toppen.

Därför måste vi, de sk medborgarna i det här landet, bli så oändligt mycket bättre på att ställa krav på de vi röstar fram. Krav som kommer låta helt sinnesjuka för bourgeoisin. Men att vi kräver saker som att upprätthålla den enskilda indvidens rätt- och friheter borde för oss andra inte vara sinnesjuka. Sen kan vi lägga till det rikigt orimliga — förståelse för i detta fall tekniken.

Knappast en nyhet värd att kommenteras, men det är obehagligt hur omhuldat det svenska teknikundret är. Det enda de lyckats med är trots allt att ge artister ännu sämre betalt medan skivbolagen gynnas än mer.

Att vi är en vasallstat till USA är knappast en nyhet, men att vi importerar rena policybeslut som våra egna är tragiskt. Det var under Reaganåren man antog doktrinen låga pris = ej dåligt för konsumenten. Då var det med avseende på okristliga uppköp/sammanslagningar och skapandet av det ena monopolet efter det andra. Så länge de nya konglomeraten kunde påvisa att de inte höjt priset för en enskild individ var det att betrakta som fri marknad, kapitalism och ett hundra procent succé för precis varenda jävel. Synd bara att de som säkerligen påtalade att “om alla är kund i samma bolag så spelar priset ingen roll. Eftersom dels är alla kunder och dels finns det inget att jämföra med”. Men detta argument är lätt att vifta bort med att det är tråkig socialism att neka uppköp. Det är lite roligt ändå hur det land som är mest förknippat med kapitalism och övertygelsen om den fria marknaden är det land som också gått i bräschen för att skapa monopol och det mest ofria marknadsklimatet i västvärlden.

Nåväl, Spotify skulle jag gnälla om. För inte så länge så kläckte Cory Doctorow ur sig uttrycket Enshitification för att sammanfatta händelseförloppet som nästan alla företag går igenom. Jag behöver inte förklara för dels så är det skåpmat och dels så är det en länk där. Men, det här vidriga med att Spottan köper in resp. skapar egen skvalmusik för att fylla alla spellistor till underpris för att visa på så stor marginal som möjligt — det är förkastligt. Det förkastligt att Spotify tillåts säga att de är bra för artister eller bra för konsumenter. De enda som tjänar på Spotify är Spotify och Spotifys ägare (newsflash, det är skivbolagen). En snabb titt på aktien ger att free floaten är på ~75%. Dvs precis på marginalen för att kunna inkluderas i större index. Det ger också att ~25% är insiders som står att tjäna duktigt på schmucks. Att underbetala artister är att beröva dem deras levebröd. Det är viktigt att komma ihåg att Spotify och dess ägare tjänar mer pengar ju mindre man betalar artisterna*. Artister tjänade mer pengar när min kompis laddade ner en del album på Pirate Bay och köpte en del andra. Att underbetala artister är att beröva oss alla konst.

En annan sak som Spotify gör är att radera ut alla mindre podcast-nätverk eller enskilda podcasts som inte vill bidra till övervakningssamhället. En fri podd som distribueras via sina egna kanaler tjänar sina pengar på antingen reklam, prenumerationsavgifter eller bidrag. Möjligheten att sälja riktad reklam i en podcast är väldigt liten eftersom man inte vet vem som lyssnar. Bara hur många som laddat ner eller strömmat en podd. Spotify som kontrollerar inte bara innehållet i sina poddar utan även plattformen (där du är inloggad och har gett Spotify en finfin annonsprofil) kan sälja all information om dig i reklamsyfte. Vill vi leva i ett samhälle där vi måste berätta allt för att lyssna på musik eller på en obskyr podcast om att knyppla på antarktis? Jag vill hellre se att vi bygger ett samhälle där monopol är dåligt, konkurrens är bra och där alla får betalt för sitt arbete.

Och som slutkläm, faran med automatiskt genererat trams har belysts väldigt länge. Men ingen har nog gjort det mer koncist än Elwood Blues

Good Evening, Ladies and Gentlemen and welcome to the Universal Amphitheater. Well, here it is the late 1970’s going on 1985. Y’know so much of the music we here today is pre-programmed electronic disco, we never get a chance to hear master blues men practicing their craft anymore. By the year 2006, the music known today as the blues will exist only in the classical records department of your local public library.

Så med det sagt, köp en skiva, låna en bok och kolla upp din lokala teaters vårprogram.

*Det kan alltså inte existera ett scenario där något är bra för Spotify OCH en artist. VARJE gång en du ser något som säger “bra för Spotify” så är det artisterna som fått en sämre deal — om du gillar musik innebär det att du kommer få ett mindre utbud i framtiden.

Alltså, i den förutsägbara frånskyllningsmatchen så skyller alla på alla. Men jag skulle vilja hävda att grundproblemet, som är omfattningen av skadan, inte härrör till vems fel det är. Jag tänker till och med vara så generös att säga att ett misstag händer, det är dumt och bör undvikas och just detta hade säkert kunnat ha undvikits. Men värre saker kommer hända.

Problemet som jag ser det är att ingen har reagerat och tyckt det är knasigt att en EDR-leverantör är såhär stor. Crowdstrike kommer aldrig säga nej till en kund, och efter ett visst antal så blir Crowdstrike standard och då kan man inte göra fel om man väljer detta alternativ. Koncentrationsproblemet och omfattningen är den verkliga boven i dramat. OM vi bara hade haft lagstiftare på nationell och och regionnivå (EU/USA/APAC/LATAM/Afrika) som förstod vad EDR-programvara är, hur den behöver fungera och hur dumt det är att en MAJORITET (skit samma exakta procentsatser) av central infrastruktur använder samma leverantör. Ju fler alternativ, desto bättre spridning och desto mindre effekt av ett misstag som sker hos en leverantör. Men det är inte den värld vi lever i.

Det är så konstigt, för ibland så händer det ju bra grejer i EU. Efter Lehman så bestämde vi oss för att motpartsrisker var dåligt. Vips så kunde vi introducera central clearing som effektivt reducerade motpartsrisken för aktiehandel till ett par milisekunder. OCH sen insåg vi att det är dumt att bara ha en central motpart, vi tvingar fram fler medelst lagstiftning och nu har vi en av de stabilaste markaderna för aktiehandel med avseende på motpartsrisk. Det var kul. Man blev glad. Därför att för ett litet ögonblick så var vi medborgare i ett samhälle som tillsammans skapade nya och bättre regler som gynnade oss alla. Att som bolag välja ett annat (läs: mindre) bolag än Crowdstrike för sin EDR är riskfyllt. Det kommer ifrågasättas; “varför väljer ni inte den största?”. Tänk om man kunde få luta sig på relevant, underbyggd och effektiv lagstiftning som sa något i stil med “EDR programvara är central del av en fungerande infrastruktur. Den ska fungera på det här sättet. Ni i bransch X får inte alla välja samma leverantör. Men eftersom det finns en sund definition på funkionalitet som samtliga leverantörer måste efterleva så kan ni välja vilken av leverantör A, B, C eller D…”

Men vi är inte medborgare, vi är konsumenter. Och våra lagstiftare verkar sedan länge sålt sig alldeles för billigt.

Det är som alltid tragiskt att lyssna till politiker som inte har en milimeters insyn i hur vare sig teknik, matematik eller statistik uttala sig om hur okränkande det är att “AI scanna meddelanden”. Bland det mest tragiska är hur politikerna försöker få det till att det är mindre kränkande att läsa ett meddelande innan det skickas än innan det tas emot. Bara att göra försöket är så respektlöst att jag baxnar. Antingen funkar det och vi lever i en värld där majoriteten går på det, eller så tror Strömmer på det själv vilket är ytterligare vatten på en kvarn…

Nåväl, om Chat Control och hur gränslöst vidrigt och dumt det är har det skrivits mycket om. Det jag tänkte på är den potentiella efterbörden. Om Chat Control 2.0 går igenom har vi alltså ett EU där vi förbjuder “appar” att erbjuda end-to-end kryptering. (Har vi accepterat totalsträckskryptering? Eller är det bara för Alfapet-afficianados?)

En observation från sidan från en glad amatör här är: Digital Markets Act, som samma EU med förhållandevis stor framgång driver igenom, syftar till att bryta upp digitala monopol, möjliggöra interoperabilitet, sänka trösklar för nya aktörer OCH SÅ VIDARE. Lägg till detta Epic och Spotifys kamp(er) att få ha egna appstores och sälja sin produkt i Apples ekosystem. Hur hänger det ihop? Jo, “att kryptera” kommer alltid vara möjligt. Vi kan hitta på hemliga språk att prata med våra vänner om och vi kan ha hemliga tecken innan straffläggning. Ok, vi ska inte gå in på hela historiken om kryptering och skiffer men. Sedan världen begåvades med “Public key infrastructure” har vi haft möjligheten att skicka hemliga meddelanden till någon som vi inte på förhand bytt nyckel med. Det räcker med att denne person på något sätt gjort sin publika nyckel känd så kan vem som helst kryptera ett meddelande med denna nyckel och då kan bara den som har kontroll över den matchande privata nyckeln avkryptera. Easy as pie. Det är detta som Signal/Whatsapp/iMessage/snart alla Facebook Messenger gör under huven utan att vi behöver göra något. (OBS TELEGRAM ÄR INTE SÄKERT). Det är detta EU vill förbjuda med Chat Control, och då kan EU säga att antingen tillåter ni oss att läsa meddelanden eller så får ni inte tillhandahålla er produkt i EU. Ok, det här blir långt, men häng med för nu blir det kul! När EU samtidigt röjer bort hinder för nya aktörer och förbjuder befintliga aktörer som Apple och Alphabet (Android) att hindra “kreativ användning” av produkter kopplade till dessa aktörer öppnas med lite tur en Pandoras ask av en värld där vi inte behöver använda ord som “jailbreak” för att använda vilka appar vi vill på en hårdvara vi köpt. Utan får jag installera vad jag vill på min telefon och det bara kallas installera istället för “developer mode side load” eller något annat avskräckande så öppnas det upp alternativa distributionsvägar för säker kommunikation. Det kommer vara “svårare” än att bara klicka på install i appstore, men lättare än att bryta garantin på sin iPhone och sen trycka in egen app. Jag ser framför mig en skapligt automatisk sekvens där jag köper min telefon, laddar ner källkoden till Signal (den är redan open source) från Github, bygger den på min dator (eller en för ändamålet tillhandahållen webtjänst) och installererar “min egen app på min egen telefon” — detta kan man inte förbjuda. Tom Robbins lärde oss för länge sedan att When freedom is outlawed, only outlaws will be free. Och nu får vi väl bara byta ut freedom mot encryption och fortsätta skratta åt rivaliserande orgier i Bryssel.

Det enda vi kan vara säkra på är att Satya inte går hungrig.

Efter att ha etablerat att OpenAI endast är en bufferzon mot dåliga beslut och woodstockromantik är det rätt säkert att anta att Microsofts satsning på OpenAI kommer visa sig vara de senaste årens absolut bästa investering.

Oaktat det, det här med AI. Eller framförallt, det här med kunskapsklyftan. Vi har levt rätt länge i en värld nu när 1%-arna kommit över tröskeln och förmögenheterna ökar exponentiellt varje dag. Gott så. Det vi kommer märka nu är att den andra klyftan (nej inte den, pervo) kommer vidgas något enormt. Mina högst ovetenskapliga och på sin höjd anekdotiska bevis ger mig denna tes:

Den generation som vi menar “växt upp med datorer” och som vi länge trott skulle springa om allt och alla i sin digitala överlägsenhet riskerar att hamna väldigt långt efter. Hur då? Jo, vi/nån/de har gjort användandet av informationsteknik så enkelt att det är ingen som stannat upp och försökt förstå, hacka eller förbättra något. Jag kan inga såna generationsnamn men den kohort som nu är ~14– ~30 kan väldigt lite om tekniken bakom. Det är inte så konstigt, alla som växt upp med en bil som något naturligt kan inte byta kamrem heller. Men i det här härliga AI-racet så kommer man hamna obönhörligt efter om man inte förstår hur man kan/ska/borde använda olika tjänster. Att sitta och göra nya avancerade kattbilder är inte nog. Jag ser väldigt få tecken på intresse för tekniken för teknikens skull.

Men inflikar en elevrådsordföranden, det är ju det som är grejen, allt är ju så bra och enkelt att man behöver bara använda en tjänst så blir allt bulle och alla blir fulla! Nja, jag håller inte med. Att förstå på en djupare nivå hur skiten funkar, vad som kan gå fel, hur dessa fel kan undvikas/utnyttjas och HUR man kommer fram till vad som ska automatiseras/genereras kommer vara avgörande. Klyftan vidgas när ens jobb automatiseras. Minns Movecs paradox. Parafraserat:

“the hard problems are easy and the easy problems are hard”

Det lär oss att ALLT vi gör som är textbaserat, typ som såna här larviga texter, ljudbaserat, analytiskt, ledande/chefande kan och kommer automatiseras. Utom de jobb som fortfarande innebär att vi rör vid varandra. Omsorg, vård. Vi andra kommer kunna hälsa hem med ett par undantag för de som automatiserar våra jobb.

We had a good run.

Så en liten uppföljning, det jag alltså ser som problemet är “vår” acceptans för mediokra lösningar. Det är klart att utifrån 3000 olika CSI och Law & Order så går det att skapa 5000 till. Dessa nya 5000 kommer också fungera som förströelse. På samma sätt kommer vi kunna automatisera en väldig massa terapisamtal. Vår styrka som art är att vi är så sjukt jävla lika allihop. Det är klart att jag inte har några unika problem jämfört med min nästa. Jag har läst några andra böcker och säger samma sak som du med andra ord. Vi är samma. För en i dagsläget normal Large Language Model kan en genomföra en session samtalsterapi med någon som har ett generiskt mänskligt problem. Vilket min tes alltså är att ALLA mänskliga problem är.

Är det dåligt, är det opersonligt? Omänskligt? Vill vi koppla på kameran kan vår virtuella PT hjälpa oss med vinkeln i knäna vid knäböj. Vill du konvertera till katolicism, judendom eller rent av Church of the Flying Spagetthi Monster så kan en digital assistent guida dig hela vägen genom den processen.

Att detta är möjligt är inte för att dessa modeller är så överjävligt bra. Det är för att vi är så sinnesrubbat dumma i huvet och går omkring och tror att “resultat” är viktigt. Det är uppenbart så att man mår bättre tillsammans med andra människor, men vi har kommit att göra resultatet/avslutet viktigare än processen. Det viktiga med terapi är inte att du gått i terapi det är att du mår bättre. På samma sätt så är det viktigaste inte vilken färg du har på ditt Six Sigma bälte utan att du förstår hur saker hänger ihop. Lite som att om det BARA vore viktigt att bli aspackad så hade dunkarna gått varma, men nu plöjer vi ned ett par sköna pistoler i La Romanee och gud vet vad. Posering eller smak? Spelar ingen roll, båda är 100% mänskliga.

Vi har ändå haft en bra resa. Internet har varit sjukt kul. Alltså, en nedåtgående kurva i säkert 10 år, men kul har det varit.

Nu visar det sig nog att festen är slut. Alla de som outröttligt har laddat upp kattbilder, svarat på de mest komplicerade programeringsfrågorna, recenserat filmer och fan vet allt helt utan ersättning har fått nog. Det förhåller sig nämligen såhär (förnumstig): jag är helt ok med att dela med mig av min tid och kunskap gratis till allas väl och ve — SÅ LÄNGE INTE NÅGON ANNAN SÄLJER DET UTAN ATT JAG FÅR EN SPÄNN.

Dessa tider nu, när alla dessa Large Language Model AI (I:et är sjukt överskattat) trålar reddit, stackexchange och precis alla öppna källor på internet efter innehåll och att l̶ä̶r̶a̶ ̶s̶i̶g̶ . Frågan blir: varför ska jag ge min tid och kunskap gratis till openAI/Microsoft/Google/vemsomhelst och berika dem när jag inte får en spänn? Att vara högt rankad på stackexchange är en bra grej, men om ingen ser det eller ens har möjlighet att säga “tack för hjälpen” då kommer jag sluta.

Och detta ser vi ju nu på fler och fler ställen. Wikipedia håller ut än. Jag skänker pengar regelbundet, gör det du med.