... Kevin Spacey har nåt att säga oss
Vi har redan bestämt oss. Det är det som är det mest obehagliga.
Vi bestämde oss inte med en folkomröstning, inte med någon demokratisk process, utan med en kollektiv axelryckning:
“Äh, det är ju så bekvämt.”
Vi har låtit två bolag – Apple och Google – definiera vilken mjukvara vi får installera på vår egen telefon, vilka affärsmodeller som är tillåtna, vilka ord som är godkända i appar, och vilken teknik som överhuvudtaget kan nå ut till människor. Allt via något så till synes oskyldigt som appbutiker.
När det begav sig var det bekvämt. Vi behövde inte lära oss "developer mode" eller vad side load betydde. De flesta vet inte vad en APK är. På din Iphone får du installera en egen app i en vecka innan du måste godkänna den igen. App Store och Google Play var en slags modern folkhemslösning — en välputsad entré till den digitala världen. Vi fick en trädgård. Vi struntade i att fråga vem som hade nyckeln till grinden.
Att jailbreaka är ett federalt brott i USA. Vad är att jailbreaka? Det är att ta sig rätten att installera vad man vill på sin egen telefon.
Bekvämlighet som dogm
Jag brukar raljera över “användarnas lättja”, och det med rätta. Men det här är större än så. Vi har byggt en digital infrastruktur där bekvämlighet blivit liktydig med trygghet. Det var aldrig sant — men det var en effektiv lögn.
Bekvämligheten blev en dogm. Och som alla dogmer ifrågasattes den allt mer sällan ju mer vi lutade oss mot den.
I praktiken:
- En godtycklig policy från Cupertino kan stoppa en hel kategori appar.
- En ändring i Play Store-reglerna kan tysta små utvecklare, alternativa kommunikationskanaler och nya affärsmodeller.
- Och varje appinstallation passerar genom två grindar — grindar kontrollerade av bolag vars intresse inte är frihet, utan kontroll.
Monopol + övervakningslogik = George var nåt på spåren
Nu står vi här. I övervakningens tidevarv.
När stater kräver insyn och företag bygger in kontrollmekanismer i infrastruktur. Och vi har redan gjort förarbetet åt dem. Vi har centraliserat allt. Vi har gjort det trivialt att stoppa en app, spåra en app, blockera en idé.
Det här är inte en slump — det är en konsekvens.
Vi accepterade den monopolistiska ordningen för att slippa tänka. Och nu är det vi själva som sitter i den buren vi byggde.
För all kontroll som stater nu vill utöva räcker det med att hota med viten och straff mot endast två legala entiteter. Vill en stat kontrollera oss räcker det med hota Google och Apple.
Det hade kunnat vara annorlunda
Vi kunde ha krävt öppna distributionskanaler.
Vi kunde ha krävt interoperabilitet, konkurrens, öppna standarder.
Vi kunde ha byggt ett ekosystem där vi inte tillåter systematisk kontroll, där en appbutik är ett alternativ — inte en grind.
Det är lätt att säga “för sent” nu. Men det är just den sortens uppgivenhet som gjort oss sårbara från början. Det är inte för sent. Det blir bara svårare.
Nästa gång någon säger “det är ju så smidigt”…
…ska DU kontra med att vad personen egentligen säger är
“Jag är villig att lämna ifrån mig makten över min integritet i utbyte mot bekvämlighet.”
Det är viktigt att komma ihåg att Apple bara värnar om säkerhet och integritet i "väst". I Kina går de frivilligt i diktaturens ledband eftersom det är det mest lönsamma.